Sagor på svenska:

DEN FÖRLORADE FARMORN

Utdrag ur sagan i svensk översättning:

«Det var en gång en gammal kvinna som bodde i en liten by vid en stor flod som flöt in i en stor sjö vid början av en stor skog över vilken ett vackert berg strålade i all sin prakt. Hon hade spenderat sitt liv med att samla örter och att hjälpa alla som kom till hennes enkla stuga.

När hon samlade örter igen tidigt en morgon hörde hon plötsligt ett glatt skratt.  Hon tittade sig omkring i alla riktningar, men hon kunde inte se en enda människa. Skrattet liknande det ljusfyllda ljudet från en klocka. Samtidigt var ljudet uppblandat med en väldigt mjuk och kärleksfylld röst. Hon vände sig mot rösten. Med förundran såg hon en hög, vitglimmrande björk som hade talat till henne. Aldrig tidigare har ett träd gjort så.

‹Gå ner till floden i riktningen som solen skiner och du kommer att se.›

Den gammla kvinnan plockade up korgen, halvfull med olika örter, och vandrade förbi träd och buskar och över en blommig äng ner mot floden.

Där, i en cirkel av tolv stora näckrosor på floden, såg hon en vagga i vilken ett barn låg, hon tittande upp mot skyn och skrattade med glädje mot solen. En vit duva uppenbarade sig över vaggans huvudände, den stannade i luften och flaxade på stället. Rösten av det slanka björk-trädet ljöd från skogen: ‹Det här barnet var sänt till dig. Ta honom hem och in i ditt hjärta som om han vore din egen.›

Den gamla kvinnan vadade ut i vattnet, och lyfte försiktigt barnet ut ur vaggan och placerade honom i hennes korg på bädden av väldoftande örter. Sedan började hon vandra tillbaka med barnet genom skogen till hennes mysiga stuga.»